Ja, tänk vad tiden går fort. Nu är det 28 november. Jag glömmer aldrig den här dagen. Jag glömmer aldrig i hela mitt liv den här dagen faktiskt. Jag får upp pappa då på lasarettet och på eftermiddagen åkte jag upp för att titta hur det var med honom. Och det var hemskt att se honom, allt det här slemmet. Det var fruktansvärt att se det, att han dreglade och såna saker. Jag förstod väl vart det barkade åt – vart det skulle gå åt. Det var den hemska sjukdomen ALS och den snabba versionen av den som går på ett halvår. Men jag visste inte hur fort det skulle gå, att det skulle ta bara ett halvår och sedan skulle Lars vara borta. Det fattade jag inte. Men jag är så tacksam att jag har fått den tiden med honom, det sista halvåret och lärt känna honom. För jag har inte känt honom i hela mitt liv. Jag hittade honom för 24 år sedan.
Jag gick upp till sjukhuset och sa att allting är bra med mig – men jag var ju sjuk jag också då. Jag var ju också dålig men jag sa till honom; ”Allting är bra pappa, med mig och alltihopa” – när han låg där med slemmet. Jag bara önskade att jag kunde ta bort det men det var ju så segt. Och så på natten när klockan var 2 så ringer telefonen. Då är det slut. Då är det 29 november. Ja, så gick det med honom. Det var en lång resa och en hemsk resa.
Men jag har en underbar mamma kvar i livet och hon och hennes nye man är helt underbara mot mig. Så har jag min älskade mormor, hon blir 89 år nästa år. Ni kan ju tänka er, 89 år och är rätt så pigg ändå. Ja, det är orättvist med livet. Min pappa han blev bara 64 år, hann inte ens fira sin pensionsdag. Han tyckte ju om att fira. Ja, så det känns lite konstigt och det känns jobbigt.
___________________________________________
Morgonen började inte så bra för mig. Jag sov dåligt på natten.
Går ut och ska ta den snabba bussen till stan tror jag – ack vad jag bedrog mig. Bussen körde förbi!! Jag fick vänta 20 min till nästa buss. Som förklaring får jag av nästa busschaufför höra att ”han var sen” – vad blir jag då??? Jag kom också sent till mitt jobb idag.
Såna grejor är inte alls kul att vara med om på morgonen när man har planerat. Allting har gått tokigt för mig hela dagen efter det.
Jag har varit inåt och handlat på ”Gröna skylten” idag för festen imorgon. Jag är hemma en liten stund nu och vänder. Jag ska gå ut till vägen igen och åka upp och möta min Henke. Hoppas jag kommer med bussen! Vi ska åka och handla mat och sånt för helgen.
Det finns en väldigt bra klubb på Lunarstorm där man kan skriva om dyslexifrågor och byta erfarenheter. Sök på ”klubbar dyslexi”. Det är gratis att vara med.
1 kommentar:
Skickar din en varm tanke från mig! *kram kram*
Skicka en kommentar