God morgon allihopa. Det börjar och kännas lite bättre i mitt öra idag, men jag får väl ha tyst och lugnt här och gå och môsa.
Jag vet inte om jag orkar och springa på stavgången heller idag.
Det krävs motivation till det också. Jag skulle vart ut med min jobbarkompis på stan men jag känner att jag orkar inte gå ut bland folk idag. Jag känner mig inte fräsch överhuvudtaget. Så jag är hemma och går här. Henke jobbar från 7 i morse till klockan 20.00 ikväll. Det är inte roligt men det får gå. Jag ska gå och dona här. Satt på tvättmaskin har jag gjort och ska försöka sätta på diskmaskinen också. Så ska jag gå och småplocka här faktiskt. Så är det.
Snart är det bokmässan. Jag ska sitta där nere och signera boken och läsa ur min bok. Jag är jättenervös, men vi får hoppas att det går bra.
Jag är chockad! Hur vårdcentralen kan behandla patienter som dom har. Jag är helt… jag vet inte hur jag ska säga. Jag är helt förtvivlad. Nu har min läkare som jag har haft som jag har kunnat prata med och haft förtroende för och allting slutat. Nu får jag börja om på ruta 1 igen känner jag. Och så kanske det är någon som inte förstår mitt språk och hur jag tolkar min text. Det är skrämmande, att inte få meddelande, ingenting om att våran husläkare har slutat! Varför kan dom inte ta och meddela detta? På deras hemsida eller nånting. Ingenting. Jag är helt chockad. Ja, vi får se. Jag ska med mitt öra på fredag. Få se vad dom säger, annars byter jag vårdcentral för jag är alltså… Jag känner mig alldeles utlämnad och alltihopa. Jag vet inte vart jag ska ta vägen och det är jättejobbigt.
Jag tänkte jag var så gnällig på förmiddagen här. Jag tänkte – ska jag klara stavgången och detta när jag mådde så skit här. Men jag tänkte att jag ska inte ge mig. Det var sista gången här ute, så har vi en gång kvar uppe i stan nästa vecka. Jag tänkte jag måste vara med! Jag har bara missat en gång på stavgången. Och jag tänkte att jag kan inte balla ur även om jag har det här jävla örat som tjuter och detta. Men det var ju härligt och gå i skogen . Underbart var det! Det var så skönt, så det var jättegott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar