fredag 15 juni 2012

ursäkta mig inte något den veckan så här får ni se nu♥

Jag vet inte hur denna vecka har varit, det har varit till och från och hur man känner sig, jag vet inte vad man ska dela med sig av. Det har varit både glädje och sorg och allt möjligt, både roligt och spännande. Man får distans till sina älsklingsställen, men det var hemskt att komma upp till Aftonfrid, det måste renoveras där upp och jag såg att taket håller på att sjunka in. Jag vet inte hur man ska tänka, men det var så härligt, för jag träffa många goa grannar – underbart! Vi får se om jag ska ta mig en cykeltur ut dit, jag vet inte. Det kanske har gjort sitt och är ett avslutat kapitel, och så får mitt liv gå vidare i en lägenhet här.
Jobbet gick sin gilla gång dagen efter. Vi spelade brännboll och förlorade mot barnen, det var inte så käckt.
På eftermiddagen hade vi avslutning. Jag åkte inte hem emellan. På eftermiddagen, då var jag så pirrig och trodde jag skulle få dåndimpen nästan, av pirrighet. Om mina kompisar hade sett och hört mig – jag var uppe med mina goa kollegor och gjorde en sång till barna om sommarlovet! Det var lite pirrigt, för det var många som jag kände, men det var nog inte många som kände igen mig, för jag hade min one-piece på mig.
Det blev en sen kväll! Det har varit långa dagar. Nyttigt, roligt, spännande, man kan ge allt i sitt jobb, eftersom man snart är ledig. Det känns väldigt gott.
Sen var det de yngres avslutning på torsdagen. Det blev inte så mycket gjort för mig efteråt, eller jo, det blev det förresten. Jag fick hem min berömda Billy-bokhylla, som jag har längtat efter. Det var en snäll kompis som körde hem den till mig. Men jag har ett databord som jag behöver bli av med, men jag tror inte folk använder databord längre.
Sen var jag ute och snurra lite efter inneboende, han var ute på avslutning han med. Så jag fick köra bil hem, det var riktigt kul och lite pirrigt att gå in på en pub, här i stan när man inte har druckit och det är maxat med folk, men det gick. Det var lite kul.
Sen var vi och handla på Hjärtum, så jag fick handla lite mat och sånt. Det var ett givande och tagande den här dagen. Och det blev sent den kvällen med.
Fredagen – vad gjorde jag på fredagen? Jo, jo, jo, jag tänkte jag gjorde ingenting, men jag var på jobbet en stund och plocka och dona. Sen hade vi avslutning och avtackning av min chef – de hade gjort så fint för henne.
Sen kom den nya inneboende, men den gamle var kvar. Så jag fick ju bjuda den nya inneboende på kaffe.
Sen gav jag mig iväg och köpte en pizza, så jag skulle ha något i mig.
Nu känner jag att det är fullt upp och tufft, men det får gå faktiskt. Jag trodde inte det skulle bli så här. Så här har min vecka varit: det har varit glädje och sorg, skratt och tårar. Det har varit så trevligt och underbart. Ja, nu är den här terminen slut och det blir nya tag till hösten.
Ni får ha det så bra!

1 kommentar:

Anonym sa...

Kära Gunilla,

Jag såg allt att du försökte gömma dig i din Onepiece, men det lyckades du inte så bra med. ;-) För övrigt gjorde ni alla ett suveränt jobb där på scen, man blev tårögd av glädje.

Jessica